Göteborg - Geneve - Les Houches
Vi flög från Göteborg till Geneve tidigt på morgonen den 4:e augusti. Väl framme hade vi sex timmar att fördriva innan bussen mot
Chamonix avgick. Tyvärr regnade det hela tiden och vi spenderade stor del av tiden inomhus på de typiskt Schweiziska McDonalds och Starbucks. Vi letade även efter gas till vårat Primuskök, dock utan framgång eftersom fransmännen tycker att internationel standard för gängor inte är gott nog. I Les Houches, där Tour du Mont Blanc (TMB) börjar, hade vi bokat två bäddar på ett vandrarhem och passade även på att käka på restaurang innan vildmarkslivet och tältandet skulle ta över. Klickar man på rubrikerna får man fram lite GPS data för de olika dagsetapperna.
Dag 1: Les Houches - Les Contamines, 20,3 km
Våran vandring började 1015 meter över havet i mulet väder och regn. Vi köpte lite bröd och ost samt ett par behållare med gas. Till en början var det väldigt mycket uppför på föga inspirerande vägar, typ grusvägar och slalompister. Efter att ha nått dagens högsta punkt, passet C
ol de Voza på 1653 meter, blev det relativt lätt vandring resten av dagen. Fram på eftermiddagen började det dessutom klarna upp något så vi kunde ta av regnkläderna och njuta av lite sol. Lyckan varade dock inte länge innan regnkläderna åkte på igen. I Les Contamines stannade vi till och handlade lite mer mat, nästa affär blir inte förrän i Courmayeur om tre dagar. Campingen vi bodde på låg vid Le Pontet (1184 m) ett par kilometer efter Les Contamines.
Dag 2: Les Contamines - Refuge de la Croix, 12,0 km
Vädret började betydligt bättre denna dag, något som lockade fram betydligt fler vandrare på stigarna. Vi började nu avlägsna oss från asfalterade vägar och små alpbyar till förmån för steniga stigar och enstaka vandrarstugor. Vandringen gick stadigt uppför och efter ett par timmar var vi över trädgränsen. Första passet var Col du Bonhomme på 2329 meter, tyvärr hade vädret nu blivit betydligt sämre så istället för att njuta av utsikten tog vi skydd inne i passtugan och åt lite choklad. Sen bar det av mot nästa pass, Col de la Croix på 2483 meter. Klassiska TMB går till Les Chapieux men det finns även en variant som går över ett högra pass och på så vis tar en genväg mot dalgången Vallee des Glaciers. Vi hade bestämt oss för att ta den högre vägen om vädret var bra, annars skul
le vi fortsätta på den säkrare vägen mot Les Chapieux. Det dåliga vädret gjorde dock att vi valde att tälta vid Refuge de la Croix istället, och hoppas på bättre väder nästa dag. Bara att få upp tältet i den hårda vinden var något av ett äventyr och bara ett par minuter senare kom ett riktigt ösregn som fick oss att vara ganska tacksamma för att vi valde att slå läger istället för att fortsätta. Efter ett par timmar, och ett antal parti backgammon, slutade regnet och så småningom började det klarna upp så att man kunde se mer av omgivningen, som visade sig vara ganska fin.
Dag 3: Refuge de la Croix - Rifugio Elisabetta, 16,7 km
Tredje dagen på våran vandring vaknade vi äntligen till en blå himmel och solsken. Beslutet att slå läger här för att ta den vackrare, högre, vägen till Vallee des Glaciers framstod allt mer som ett 
genidrag. Efter en stadig havregrynsfrukost fyllde vi på våra vattenbehållare och begav oss mot det högsta passet på TMB, Col des Fours, på 2655 meter. Här fick vi även se självaste Mont Blanc för första gången, och det var ju inte fel efter att ha traskat runt i mer eller mindre tjock dimma i två dagar. Sen bar det av ganska brant nerför till Ville des Glaciers på (1789 m). Inspirerade av det fina vädret började vi ganska omgående klättra mot nästa pass, Col de la Seigne (2516 m), som även utgör gränsen mot Italien. Från passet fick vi en fantastisk utsikt över dalen Val Veni, som vi skulle vandra i de kommande dagarna. På vägen från passet till Rifugio Elisabetta hann vi även med att se våra första Murmeldjur och innan dagen var slut kunde vi även bocka av stenbock på listan över aplfauna.
Dag 4: Rifugio Elisabetta - Cormayeur, 16,9 km
Återigen vaknade vi till ett strålande väder. Efter att ha gått några kilometer på en lättvandrad grusväg bar det av uppför på den södra sidan av V
al Veni, med fantastisk utsikt mot Mont Blanc massivet på andra sidan dalen. Det fina vädret gjorde att vandringen blev extra svettig, men utsikten gjorde att inspirationen var på topp. Efter några timmar, när vi närmade oss Courmayeur, förvandlades det relativ orörda landskapet till skidpister och liftanordningar. Vandringen ner till staden var ganska tråkig längs en snirklig grusväg kombinerat med upptrampade genvägar som gick en rakare väg nerför berget. I Courmayeur hade vi tänkt bo en natt på hotell och passa på att njuta lite av civilisationen. Det billigaste rummet vi hittade kostade dock 120 euro, så vi valde att tälta i alla fall. Campingen låg några kilometer utanför Courmayeur, så vi tog bussen dit.
Dag 5: Cormayeur - Rifugio Bonatti, 15,3 km
Enligt våran guidebok var stigningen från Courmayeur till Tete de la Tranche den jobbigaste biten på hela TMB. Från 1226 meter skulle vi
ta oss upp till 2584 meter i ett svep, för att därefter förlora ett par hundra meter innan den sista klättringen till Pas Entre-Deux-Sauts. Det fina vädret och utsikten gjorde dock att vandringen gick hyfsat lätt i alla fall. Första pausen tog vi vid Rifugio Bertone, där vi köpte kaffe och tittade på taken i Courmayeur 750 meter nedanför oss. Till lunch fick vi en underbar vy av Mont Blanc att vila ögonen på. Väl framme vid Rifugio Bonatti visade det sig att det inte, i motsats till vad guideboken hävdade, gick att tälta i anslutning till stugan. Det hela löste sig dock genom att man plockade fram två madrasser åt oss så att vi kunde bo i stugan istället. Dessutom passade vi på att skämma bort oss med halvpension, vilket vi inte ångrade en sekund då både middag och frukost håll högsta klass. Boende + halvpension kostade 38 euro per person.
Dag 6: Rifugio Bonatti - La Fouly, 21,8 km
Dagen började med ganska fint väder. Till att börja med tog vi oss ner i dalgången Val Ferret för att sedan följa den österut mot Schweiz. I dalgången gick vi på en bilväg till Arnuva, för att sedan börja
klättringen mot Grand Coll Ferret på 2537 m. Detta pass utgör också gränsen mellan Italien och Schweiz. Alltmedan vi klättrade blev det blåsigare och kallare och då vi väl nådde passet hade vi ingen större lust att stanna och njuta av utsikten. Istället skyndade vi vidare mot La Fouly där vi kunde handla mat i en liten affär och tälta på campingplatsen ett par hundra meter ifrån byn. Nu hade himlen blivit helt täckt av moln och det började ganska snart regna. Som tur var fanns det ett bra hus på campingområdet där vi kunde laga mat och spela backgammon.
Dag 7: La Fouly - Pocreu, 22,2 km
Dagens etapp skulle vara den lättaste på hela TMB. Regnsmattret på tältet då vi vaknade fick oss därför att bestämma oss för lite sovmorgon. Någon timme senare än vanligt kom vi dock iväg. Till en början följde vi Schweiziska Val Ferret där vi bland annat passerade byn Issert som är den lägsta punkten på TMB (bortsett från Les Houches, där vi startade). Efter ett tag lämnade vi dock dalen och började klättra mot den lilla staden Champex, där dagens etapp egentligen skulle sluta. Väl framme var klockan inte särskilt mycket
och stadens enda camping ville ha 10 euro per person, så vi valde att gå vidare och tälta i det vilda. Efter att ha avklarat ungefär halva nästa dagsetapp började det regna igen och vi började leta efter en tältplats i bergssluttningarna. Då vi väl hittade en öppen yta hann vi inte mer än ta av ryggsäckarna innan vi hörde plingande ljud komma mot oss. Det var en liten flock kor som blev fösta längs stigen och då de passerade oss försökte de äta upp Jennys väska och en bet även tag i ärmen på hennes jacka. Då incidenten väl var över hittade vi en bra tältplats i skogen ett par hundra meter senare, men hela kvällen låg vi och lyssnade efter kossor som kunde komma och riva tältet för oss. (Ett par veckor senare läste vi i tidningen att man i Schweiz haft problem med kossor som attackerar vandrare, tydligen skall man slå dem på nosen).
Dag 8: Pocreu - Col de la Forclaz, 7,6 km
Efter en natt med regn blev det även en morgon med regn och frukosten fick tillagas inne i tältet. Det positiva var dock att vi klarat oss utan koattacker under natten. Efter någon timmes vandring klarnade det upp något och vi passade på att hänga upp lite kläder på tork utanpå ryggsäckarna. Det dröjde dock inte många minuter innan det började regna igen och allt blev ännu blötare än det redan va
r. Eftersom vi hade vandrat på såpass långt dagen innan hade vi nu tänkt gå förbi Col de la Forclaz för att försöka tjäna in en dag och på så vis få en dag extra i Chamonix innan vi åkte hem. Regnet gjorde dock att vi nöjde oss med en halv dagsetapp och istället tog vi in, med halv-pension, på Hotel du Col de la Forclaz (37 euro per person). Här fanns det ett torkrum så vi fick också chansen att torka alla våra blöta kläder innan vi gick vidare nästa dag. Som extra plus bodde det en festlig kattunge på vinden där sovsalarna var placerade.
Dag 9: Col de la Forclaz - Frasserands, 14,4 km
Efter frukosten kunde vi konstatera att idag var vädret ännu bättre än igår, om man med bra väder menar dålig sikt och regn. Regnkläder på oss och regnskydd på ryggsäckarna var det alltså som gällde idag. Först tog vi oss ner ett par hundra meter till den lilla byn Le Peuty, för att sedan påbörja en rejäl stigning till passet Col de Balme som utgör gräns mellan Schweiz och Frankrike. Det positiva med dåligt väder är att vandringen går ganska fort eftersom man inte vill stanna och börja frysa. Dessutom finns det inte så mycket att se då sikten är ett par hundra meter. Från ca 1900 meters höjd började det
snöa och väl uppe på passet blåste det så mycket att det var mer jobbigt att gå mot vinden än vad uppförsbacken till passet varit. Vi trängde oss in i Refuge du Col de Balme (som var överfull med människor som tog skydd mot ovädret) och köpte lite soppa och varm choklad. Att sedan ta på sig de blöta kläderna och gå ut i snöstormen igen var inte särskilt kul. Då vi väl kom iväg gick det dock fort nerför, vi var nämligen tvungna att småspringa för att inte frysa allt för mycket. Då vi var framme på campingen i Frasserands kunde vi konstatera att allt nu var blötare än någonsin, rygg-säckarnas regnskydd fungerar tydligen inte mot horisontellt regn. Efter en varm dusch och påtagning av de minst blöta kläderna repade vi dock lite mod och gick in till Argentiere, som låg någon kilometer bort. Där åt vi pizza, vilket var så gott så att det till stor del uppvägde en i övrigt usel dag.
Dag 10: Frasserands - Les Chosalets, 2,8 km
Grå himmel och regn var det väder som inledde denna dag. Vi hade bestämt oss för att byta campingplats till en som låg på andra sidan Argentiere
i hopp om att det där skulle finnas någon form av torkrum så att vi kunde få ihop tillräckligt med torra kläder för att klara de sista två dagarnas vandring. Något torkrum fanns inte, men solen tittade fram vilket gjorde att staketet som omgav campingen funkade lika bra. Efter ett par timmar var det mesta hyfsat torrt igen och vi passade på att gå in till Argentiere igen, där vi köpte lite mat och gick på en pub.
Dag 11: Les Chosalets - Mgne de Charlanon, 14,2 km
Sol och inte ett moln på himlen!! Det passade extra bra eftersom dagens etapp räknas som en av de finaste på hela TMB. Vi började dagen med att ta oss tillbaks till Argentiere, där vi provianterade lite, för att sedan påbörja stigningen mot Lac Blanc, en liten sjö belägen med fantastisk utsikt mot Mont Blanc massivet. Antagligen var det
många som väntat på en dag med bra väder för att ta sig till Lac Blanc, för det var nära nog kö på stigen strax innan och efter sjön. Vi lagade lunch vid sjön och njöt av utsikten någon timme för att sedan gå vidare längs Gran Balcon Nord, som den högre leden på norra sidan av Chamonixdalen kallas. Redan vid Lac Blanc hade vi konstaterat att himlen började fyllas av höga moln, som efter några timmar även följdes av lägre moln som började sudda ut den vackra utsikten. Vi gick därför på i ganska rask takt för att komma så långt som möjligt innan det började regna. Några kilometer efter La Flegere, som är den normala etappen, hittade vi en fin äng som var perfekt för att sätta upp ett tält. Utsikten var också helt ok, trots att molntäcket växt sig tjockare under dagen.
Dag 12: Mgne de Charlanon - Chamonix, 15,2 km
Solen var borta och bergen på andra sidan dalen synes bara sporadiskt då moln drev förbi och ersattes av andra moln. Efter att ha ätit havregrynsgröt med nyplockade blåbär tvekade vi ett tag om ifall vi skulle gå 
TMB till Le Brevent, som sägs ha den bästa utsikten över Mont Blanc, eller om vi skulle gå direkt till Chamonix. Vi chansade till slut på att vädret skulle bli bättre och följde därför TMB ett tag till. Någon riktig tur med vädret hade vi inte, men så länge man slipper regn så är det faktiskt ganska trevligt att se hur landskapet hela tiden förändras i takt med att molnslöjorna driver förbi och maskerar vissa delar av landskapet för att på så vis förstärka andra delar. Från Le Brevent såg vi inte mycket, men någon timme senare då vi kom till Refuge de Bellachat hade molnen spruckit upp såpass att vi kunde se Chamonix 1000 meter under oss och stora delar av Mont Blanc massivet på andra sidan dalen. Vi konstaterade att det här skulle bli vårat sista stopp på Mont Blanc, vilket vi firade med en öl på terrassen. Efter stugan svängde vi av mot Chamonix istället för att fullborda cirkeln till Les Houches.
Aiguille du Midi och hemfärd
Eftersom bussen till flygplatsen gick först 16:30 hade vi lite tid över i Chamonix. Vi passade därför på att åka Europas högsta linbana till toppen Aiguille du Midi på 3842 meter. Härifrån har man utsikt över
toppen av Mont Blanc såväl som Chamonixdalen. Det var kul att vara på Mont Blanc sidan av dalen och därmed kunna följa våran vandring de senaste dagarna, från Col de Balme till Chamonix, samt våran vandring första dagen från Les Houches till Col de Voza. I övrigt var utsikten från Aiguille du Midi inte riktigt i samma klass som den från Grand Balcon Nord, fast naturligtvis mer lättåtkomlig för den som inte vill trötta ut sig med att vandra. Väl nere igen åt vi en torftig pannkaka för att slutligen gå bort till busstationen för vidare färd mot Geneve och Göteborg.